Fast inte längre.

Nu är jag inte alls på bra humör längre och vill typ bara gråta.
Och mamma försöker tvinga iväg mig till stan för att köpa dukar som hon inte ens vet finns där och jag bara orkar verkligen inte.
Fan asso.
Hejdå.

Gladare tider ...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0